Thailand - Here we come!!

Tis 4/10
Klockan var satt på väckning kl. 05.00. Den behövde aldrig ringa då Adam vaknade kl. 03.00 med värk i örat, hipp hurra!
I.o.m. att vi somnade ca 01.00 så var vi inte allt för begaistrade att åka till farbror doktorn. Ont i örat just nu!!!! Tror banne mig inte han haft några problem sedan vår förra vistelse i Thailand -09, och där är vi inte ännu............
Men, iväg till akuten bar det då vi inte ville utsätta honom för att flyga med öronproblem. Efter en timme var Christian och Adam hemma igen med rengjort öra. Det vart en massa vax samt att det stod en del vatten i örat.
Sova en timme till innan klockan ringer.
Den timmen kändes ju som en minut ungefär!
Efter ca två timmar av förberedelser så kom vi iväg ca tio minuter tidigare än planerat. I efterhand så visade sig detta vara enda gången som vi låg i framkant under resan.
Väl på Landvetter så blev det incheckning hit och dit med handbagage, väskor, barnvagn, mediciner etc.
12 minuter innan planet till Sthlm skulle lyfta så hade Bjerborns inte ens gått igenom säkerhetskontrollen med Christians alla mediciner som sjukvården sänt med så C ska slippa åka hem emellanåt för sina behandlingar. Ett snabbt farväl till farmor och farfar som agerat taxi på morgonkvisten. Kanske lika bra att farvälet blev snabbt, men det blev ändå känslosamt.
Pernilla blev dessutom utplockad till stick/extra kontroll, skiiit också!
Men på något otroligt sätt med ca 20 kilos övervikt enbart i handbagaget så taxade SK 801 ut precis på utsatt tid.
Att påstå att Christian svettades var väl en underdrift där han satt i mittensätet utan någon friskluft från munstycket ovan.

I Sthlm skulle allt bli bra trodde vi, ack så fel vi hade. Efter div. besök på apotek, restaurang, SEB, Forex m.m. så var Bjerborns dom sista som checkade in på Thai planet en timme innan avgång. Vi trodde inte att ni skulle komma sa tjejerna vid disken. Ny säkerhetskontroll med övernitisk (jag kom inte in på polisskolan därför jobbar jag här) personal. Det gick efter en stund även vägen här och "final call" ropades ut med ca 1 km kvar till gaten. Med ca 500 meter kvar stod det "gate closed" vilket inte direkt fick oss att sänka tempot.
Christian har väl aldrig förbannat sina dåliga ben så mycket som då.
Väl framme så var vi faktiskt inte dom sista!!! Vi fick en välbehövlig belöning av Thaiflygvärdinnan, ÅTTA stolar som bara var våra!!! Stor skillad mot att bara ha tre st och Edvin i knät elva timmar.

Ungarna visade ett fläckfritt beteénde under hela resan, gud så skönt! Resan kändes faktiskt mycket kortare än vad den var (jämfört med tidigare gånger) även om det inte har varit något strul de gångerna heller.

Väl framme i Bangkok så var det dax för sista hoppet till Phuket.
För oss stby/id-passagerare tillämpas (på Bangkoks flygplats) ofta den idiotiska policyn att man får vänta vid incheckningen tills man vet om man kommer med. Med resultatet att vi fick "springa" igen med medicin som inte fick skakas genom ny security control...........
Denna gång fanns det trots allt lite mer marginal i.o.m. att vi förklarat situationen för Thai personalen.
Väl framme i Phuket så flyger man oftast in över de hundratals otroligt vackra kalkstens klipporna (typ James Bond Island) vilket känns långt från regn, slask och snö.
Hettan slår som vanligt emot en som en vägg när man lämmnar bagage utlämmningen på ett skönt sätt (långt ifrån regn och kyla). Tänkte man för att mötas av ett ihållande monsun skyfall men dock lika varmt som vanligt.
Vid bagage bandet så kom alla väskor precis när vi kom fram vilket nog aldrig inträffat i vår historia!
Prutandet börjar hyfsat direkt när myllret av taxichaufförerna väller emot en. Framme på Sunwing Resort and spa Bang Tao Beach så säger den första röst man hör: "men haii, er ni tillbage igen!
Danske vice VD:n för hotellet Mikaela kom tydligen ihåg vårt senaste besök för ganska exakt två årsedan, imponerande!
Efter att Pernilla på stående fot förhandlat sig till en rabatt på 20 % på boendet hela månaden så fick vi faktiskt "vårat" 5109 rum fem meter från Lollo och Bernies Miniland.
Som vanligt efter ID resor till varmare länder så tog det nog inte mer än några minuter innan "finkläderna" var utbytta till mer badvänliga trikåer. Inga hinder för att bada i regnet som hade avtagit lite.
På e.m. kom de flesta utav restaurangpersonalen ihåg oss och speciellt Adam vilket är mycket imponerande av ett hotell med ca 250 rum. Adam får väl det lite lugnare nu medan Edvin är den nya medelpunkten för servitörernas kittlande fingrar.

Vi träffade otroligt nog även Mark, Lisa, Akilles och Annais från USA som vi umgicks med för två årsedan på samma ställe.
Kl 18.00 sov alla gott utom Pernilla som ville få all packning och kläder m.m. ordentligt på plats innan läggdax.