Underbara Koh Mook och fruktansvärda Ao Nang

Koh Mook och Hotell Sivalai kan bara beskrivas med ett ord, PARADIS!
Man kan milt säga att tempot här är lågt! Mat, toabesök samt sömn är de enda måstena på ön.
För ca 12 kr/pers kan man åka tuk "runt" ön. Runt är väl en klar överdrift då ön är ganska stor och det finns bara en "cykelbaneväg" från Piren/Sivalai till Charlie beach som ligger på andra sidan ön.
Mitt på detta "rep" finns två "runda öglor" på ca 1 km. Detta utgör vägnätet på ön och beskrivs ganska bra på den lilla handritade karta som ges ut på ön, (se nedan).
De stora frågorna under dagen var typ när man skall äta, om man skall bada i havet eller i poolerna samt promenera på norra eller södra stranden!





Vi har ej varit på Maldiverna men kan tänka oss att det kan liknas med denna halvö.

Underbar karta! (tyvärr gick det av någon anledning ej att vrida den här på bloggen så ni får ställa datorn på högkant istället! = )



På väg ut till ön.

Ingen trängsel direkt!

Vår Bunge.



Adam blev ju tyvärr sjuk dagen före avfärd vilket inte var optimalt.
Han var därför snabb att inta horisontalläge vid ankomsten.

Som sagt, tempot är inte högt här! Skönt soft i hängmattan utanför vår bungalow.

Att "pojsa" samtidigt som man letar snäckor gillar Edvin skarpt.



Ingen solnedgång i havet då den går ner på Charlie beach på andra sidan.

Tidig frukost före snorklingstur runt ön med obligatoriskt stopp i Smaragdgrottan.



Smile!

Lika bra att köra en tupplur innan man är framme!



Ingången till grottan är i stort sett omöjlig att upptäcka om man inte vet var den är,
(vid kanoten).

Cirka 100 meter får man simma i mörker. Har man ingen lampa så är halva vägen helt svart!

Öppningen och stranden är belöningen när man simmat de hundra meterna.



Grottmynningen i bakgrunden.



Två panoramabilder inifrån.





Hålet uppåt är lite hjärtformat.

Knoll och Tott!

Efter att ha "tvingats" sitta still i båten i två timmar är det mycket spring i benen på någon som aldrig går.



Vi var tillbaka på land redan klockan 10:00 då det är bäst att besöka grottan så tidigt som möjligt för att undgå de stora folkmassorna.
Efter att Edvin fått springa av sig i några timmar så tog vi "turen runt ön".
På vissa ställen kan man väl lugnt säga att vägen inte håller svensk standard!
Ofta har killarna på hotellet två jobb. Fulltid på Sivalai, kl. 06:00-18:00.
Efter det jobbar dom som tuktuk förare på kvällen eller som bartender.
Snacka om att dom har arbetsmoral.
Givetvis spelar låga löner stor roll också. Trots detta aldrig något klagande.
Om dom skulle hittat en plånbok med 2500 kr i så är jag övertygad om att de flesta på ön hade försökt hitta dess rätta ägare.
(2500 kr/mån är en snittlön för en arbetare i Thailand).



Då Adam påpekat under hela Lantavistelsen att han minsann är mogen för att köra moppe
(läs MC då mopparna ser ut som moppar men i själva verket är lätta motorcyklar) tyckte pappa att detta nog var den mest skonsamma platsen att köra på.
(detta är "ringvägen" runt byn)
De flesta kör i en fart så att man när som helst kan sätta ned fötterna vilket kändes bra.
Mycket tryggare än den galna trafiken på Lanta där sjuåringar swichar förbi på MC i 100 knyck!
Gärna med en, två eller tre passagerare!
Övningskörningen gick fint vilket vi också hade trott.
Adam har ju trots allt kört både gokart, fyrhjuling, tuktuk, bil samt lastbil med släp!



Vid ett ställe stannade vi till vid "The Coconut Shop".
Pernilla tittade på vad tanten hade att sälja medan Christian kollade in vad mannen pysslade med.
Det visade sig att han prövade på att bygga en "test" longtailbåt för att sedan sälja i affären.
Jag frågade vad han ville ha för den. Efter lång betänketid svarade han 500 bath vilket är ca 125 kr!!
När jag påpekade att det var nog lite "väl dyrt" så ändrade  han sig till 400 bath.
Vi enades om att jag skulle komma och hämtade båten två dagar senare.
Cirka kl. 21:00 när Christian och Adam var på väg hem från övningskörningen, såg vi att han stod vid sin bänk och arbetade med båten med en pannlampa som enda belysning!!
Mannen arbetade i tre dagar, långt in på kvällarna med båten. Då hade han ändå kommit en bra bit på väg innan dessa tre dagarna! Helt fantastiskt!
T.ex. så är de små "plankorna limmade en och en.
Allt detta slit för dryga hundralappen! Självklart fick han lite extra för att visa vår uppskattning.
Båten var omsorgsfullt inpackat i tidningspapper när jag fick den så resultatet får vi se
när vi kommer hem!
I övrigt kan också nämnas att när jag kl. 07:00 tog en tuk för att hämta modellbåten så visste tuk föraren att jag skulle hämta båten. När vi en stund senare tog longtailbåten till fastlandet visste den kaptenen att jag hade hämtat modellbåten hos gubben! Snacka om att alla känner alla på Mook : )

Nog om detta! Nu fortsätter vi med lite strandbilder.







Lite Skagen känsla där vågorna möter varandra från två håll.



Edvin tar en paus från alla "bombs" i poolen.



Beachboy on the edge!

Fortfarande ingen trängsel!

Så här låter det när man går i sanden! Knirr, knarr....



Allt har ett slut, även denna vistelse.
Vi lämnade Koh Mook tidigt för att stanna till i AoNang och Railey Beach på vägen mot Phuket.
När vi checkade ut från vår hydda så upptäckte Pernilla ett ormskinn som hängde i taket i grannstugan! Ormen hade prydligt satt sig fast i en tajt del av taket och sedan krupit ur skinnet!
Christian trodde först att det var en tygremsa som fladdrade i vinden men
det visade sig alltså vara ett ormskinn! Pernilla har ju ögon för allt som har med ormar att göra : )

Edvin "hjälper till" med att styra skutan.



Railey Beach och Pra Nang Beach.
Ser underbart ut från ovan men stämningen var fruktansvärd!
Annat var det för 15 årsedan!
Sista gången ever, tyvärr!
Snacka om flopp! Att komma från Koh Mook där hotellkillar, tuk förare, bartenders......vill vara FB kompis med en. Till ett AoNang där alla skräddare talar Svenska, horder av Ryska busslaster väller fram, ständigt tjattrande/ropande Kineser, tredubbling av priser m.m.. Det blev som en chock för oss! Thailändarna såg man var så less på turisterna redan den 1:a Nov. på högsäsongens första dag att dom inte ens sa hej till oss när de körde oss till och från Railey! (Stoppet i AoNang gjorde vi för att bussresan från Mook till Sunwing Bangtao inte skulle bli för lång och obehaglig för Pernillas rygg som dessvärre inte är i bra skick.



Pra Nang



Grottmänniska

En Phad Thai tack!
En blöt version av food truck!

Centara Anda Dehvi Resort var helt ok.

Huvudstråket var inte ok!

Bara tio meter från strandpromenaden kunde Edvin eller Adam få skjuta med kulspruta/pistol/gevär om dom hade fått för sina föräldrar!!

JUST DET, riktig AK47 eller UZI.

Helt galet.

Tuktuk förare i långa rader för att kanske kunna få en körning.
En liten parentes är ju vår minibuss chaufför från Apple Travel.
Vi betalar alltså 9000 bath/2250 kr för våra "tre turer".
Lanta till Koh Mook tar ca 3 timmar.
Koh Mook till Ao Nang tar ca 3 timmar.
Ao nang till Phuket tar också ca 3 timmar.
I tillägg så kör chauffören hem till Lanta x 3 när han har hämtat och lämnat oss.
Detta är ytterligare ca 14 timmar som chauffören kör för att komma till/från oss.
Timpengen per körd timma ligger då på 100 kr. Detta för en buss med tolv säten.
Bensinen kostar ca 10 kr/liter här så jag förstår ärligt talat inte hur det går ihop sig!
Bussen lär ju dra en liter milen!

Tack och hej då Ao Nang, troligtvis möts vi aldrig igen!
Koh Mook turerna lär bli desto fler!

Nästa inslag handlar om Sunwing Bangtao och Bangkok.

Pop kan mai!