En strålande morgon. Solen är på väg upp över Hue. Mopparna är sedan länge igång med sitt brumande.
Christian skall göra en av sina krigs historiska turer.
Kl. 06.00, underbart att äta frukost utan barn för en gångs skull.
Nypressad apelsinjuice, varm choklad och ett nytt nr av Classic Cars ger en fin start på dagen!
Adam, Edvin och Pernilla ville givetvis inte sitta en massa timmar i bil så när dom vaknade begav dom sig istället iväg med taxi för att kolla hur stranden såg ut samt till ett ställe med bad i heta källor.
Full ös, medvetslös!
Den här tanten skulle bara sälja något till barnen om det så skulle ta hela dagen!
Killarna blev fiffiga i att skapa gömställen.
Efter några timmar på stranden bar det av till varma källor i närheten.
Men åter tillbaka till DMZ turen där Christians privata chaufför hämtat upp honom.
Skall inte dra hela historian här men utmed 17:e breddgraden gick på 60 och 70 talet den demilitarizerade zonen som skiljde de kommunistiska nordvietnameserna med dess ledare Ho Chi Minh och sydvietnameserna och deras kompisar USA i söder.
Zonen gick på vardera 5 km sida om floden Ben Hai.
USA byggde då en massa baser söder om floden utmed Hwy 9 som gick från Laos i väst till South China Sea i öst för att hindra Vietcong från att rycka söderut.
I detta området bombade man allt sönder och samman i ca 20 års tid tills dess att USA drog sig ur 1975.
Översikt över turen. Chauffören hämtade som sagt upp i Hue och körde till Dong Ha där guiden Mr Tam hoppade på. Därifrån gick turen till "The Rockpile" som idag är ett berg med träd på men som för 40 årsedan var en viktig utkikspost mot norr.
The Rockpile
Enda sättet att ta sig dit var att landa på helipaden på toppen av berget.
Hamburger Hill fick sitt namn av att så mycket "Kött" gick förlorat under de 10 mycket intensiva dagarna som striderna höll på innan Amerikanerna till slut hade tagit kullen. Idag finns det en minnesten och en massa nya träd.
Efter att ha åkt utmed väg 9 en liten bit till med betoning på lite iom att Vietnam inte är speciellt brett kom vi fram till en utav dess 54 minoritets befolkningar.
För ca 10 år sedan hade dom inte ström.
Idag har dom ström, sattelit TV och internet. Snacka om aha upplevelse!
Dom bor väldigt enkelt. Är fattiga men väldigt nyfikna och vänliga mot ett stackars ensamt blekansikte med guide! Dom pratar också ett eget språk så guiden kunde bara kommunicera hjälpligt.
Två gamla gummor.
Små gula kycklingar.
Summa summarum tror jag att dom lever ett väldigt behagligt och avstressat liv trots avsaknad av det mesta.
Några km bort ligger resterna av den amerikanska marinbasen Khe Sahn som fick utstå en hel del under kriget.
Lite olika flygmaskiner fanns att beskåda.
Min guide som själv var 18 år när kriget tog slut blev evakuerad med denna C-130 från sin by.
Detta är allt som är återstår av landningsbanan.
En dag på jobbet på Khe Sahn basen.
Napalm var en utav styggelserna som USA använde.
Lokalbefolkningen fick då ofta sitta emellan.
"Agent Orange" var en annan. Titta på den mängd tunnor med MYCKET giftig vätska som man.....
......sprutade ut över landet. Detta för att avlöva träden så att man kunde se fienden bättre.
Kan nog tänkas att det var några snäpp giftigare än Round Up!
I efterhand fick detta givetvis fasansfulla konsekvenser främst för befolkningen i form av cancer och andra sjukdomar.
Giftigt område idag.
För ca 10 år sedan började man att plantera nya träd iom att marken fortfarande var giftig och inget växte. Detta har gjort att det nu börjar komma upp vegetation igen och spåren börjar suddas ut.
Men som synes på bilden så finns det fortfarande massor av områden där det fortfarande inte växer något pga "Agent Orange".
Bomber brukar ju förekomma i krig och så även denna gång.
USA fällde ca 7 ton bomber per invånare i mittregionen av Vietnam!
På den amerikanska/sydvietnamesiska sidan dog det ca 315 000 människor.
På den nordvietnamesiska sidan ca 1 180 000 människor.
Då är inte antal dödade civila eller skadade och invalidiserade militärer och civila personer medräknade!
Till vilken nytta!!!
En B-52 bomb gör en stor krater efter sig....
....som blir till konstgkorda sjöar över landsbygden.
USA har ca 10 flygplatser med gamla skrotade B-52:or. Här är en och då tillkommer alla flygplatserna som har funktionsdugliga B-52:or. Då förstår man kanske mängden och kostnaden för denna krigsindustri.
Sista stoppet för dagen var Vinh Moc tunnlarna. Detta var bostadstunnlar under kriget för ca 600 personer.
(De tunnlarna vi besökte i HCMC var krigstunnlar och mycket mindre).
Även här är dom i tre plan och ligger precis vid havet. Detta gör att dessa tunnlar till skillnad från Chu Chi inte får samma problem med syrebrist. Här sveper en konstant bris in i de nedre våningarna som sedan släpps ut i "brunnar" m.m. på ytan.
Något större ingångar!
Var nere på 12 meters djup där det fanns små familjerum på ca 2 m2.
Som synes lite bättre plats än i södern. (Guiden Mr Tam).
En familj på sina 2 m2.
17 barn föddes här under 6 års tid.
En utav utgångarna.
På hemvägen hitade man ibland tydliga spår efter kriget. Här i form av en tanks.
Vietnam har givetvis också många krigskyrkogårdar i området.
Dagen efter var det dax att lämna Hue och bege sig söderut till Da Nang igen.
Två vana bagagesläpare.
Jetstar flög vi med denna gång till Hanoi.
När vi kommit dit gick vi direkt ut för att titta på gamla stan.
Trötta killar efter en lång dag!
Dagen efter begav vi oss ut på stan för lite sightseeing.
Killarna gör sitt bästa för att maskera sig för att undslippa alla tanters klappande och smekande händer.
I Asien betyder det tur om man rör vid en blond person har vi fått berättat för oss. Gällande att de alltid vill känna på huden är att de tror att vi vita känns annorlunda.....
Hanoi Cyclo.
En stegfabrik.
Ett av otaliga tempel och pagodor.
Edvin satt perfekt en våning ner!
Ho Chi Minhs (mao)soleum.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Vi har sett MÅNGA tillfällen där Svenska polisen troligtvis inte hade sett mellan fingrarna!
Hoa Lo Prison i centrala Hanoi kallades också för Hanoi Hilton. Här inhystes amerikanska krigsfångar som t.ex John Mccain.
Tyvärr förstördes fängelset till ca 80% av att man för 10 årsedan byggde ett höghus här!
Hello Mister!
Turtle Tower i Hoan Kiem Lake i centrala Hanoi är den mest berömda byggnaden.
I templet i närheten sitter gubbarna helt obekymrade av turisterna och spelar sina spel!
I Hanoi gamla stadsdel har man sorterat in affärer efter gator eller tvärtom. På ena gatan trängs alla lampaffärer medan på nästa gata är alla apotek samlade etc.
Små trånga affärer där man oftast inte ser var den ena slutar innan den nästa tar vid.
Här tre stycken leksaksaffärer.
Väskaffär
En prinsessklänning affär fanns det också med en......
.....himla massa klänningar!!
Vi avslutade Hanoi vistelsen med shopping in i det sista och fick med oss en massa mysiga lampskärmar.
Mot flygplatsen och Bangkok.
När vi hade åkt ca 15 minuter med taxin ringde hotellet och sa att dom hade glömt att plocka fram vår dataväska så det var bara till att vända.
Överfullt Thaiplan hindrade oss inte från att svida om till finstassen i all hast!
Rakning!
Och tro det eller ej men vi kom med på lite utspridda platser.
Nästa morgon ville Edvin "laga frukost" med lite vatten och diskmedel.
Här känner han sig hemma då vi bott på Somerset Suanplu flera gånger tidigare.
Adam har kört några pass med tennis.
Nu har vi bara 3 dagar kvar av de från början 180 till antalet.
Känns overkligt att åka hem till kylan som tydligen inte vill släppa taget.
(Idag stod termometern här på 37 grader!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar