.: Chu Chi tunnlarna och Vedana Resort

En eftermiddag var vi och tittade på Chu Chi tunnel systemet nord väst om Saigon som nord Vietnameserna använde i kriget mot Amerikanarna.
Tunnelsystemet är ca 250 km långt och är byggt i tre våningar under en längre tid.
Redskapen bestod av mycket enkla små hackor och spadar ihop med hinkar.

I tunnlarna fanns det bl.a. sovrum, mötesrum, sjukhus, matförråd, vapenrum m.m.
Massor av fällor fanns det också för de smala amerikanare som kunde och vågade pressa sig ned i de små öppningarna.

En genomgång mitt ute i djungeln. Pernilla var väl så där nöjd med att traska omkring i djupaste djungeln
(pga ormar).

Ventilationshålen doldes i torrlagda brunnar eller konstgjorda termitstackar.
Lagade mat gjorde man på natten då röken inte syntes.
Vattentillgång fanns i nedersta våningen.
Endast oljelampor fanns att tillgå som ljuskälla.

Adam får testa att "mala" ris på det gamla sättet.

Spetsiga bambupinnar som täcktes med löv gjorde ont att springa in i.

Givetvis också att ramla ned i diverse gropar med bambupinnar.

Bomb krater från en B 52 bomb. Ca 15 meter i diameter och 4-5 meter djup.

Rök kanal.

Tunnlar som grävts ut till ca 1,6 m i takhöjd för att västerlänningar skall kunna gå ned i dom.
Samt även breddats till ca 70 cm.

Inte vidare lätt att upptäcka ingångarna. Speciellt inte på natten när man vet att när som helst kan det hoppa upp en snubbe som pepprar en med kulor.

Bort med lite löv så hittar man en original tunnel som inte är utvidgad.

Tro det eller ej men ned kom han efter lite lirkande.

Även Pernilla tog mod till sig och trotsade klaustrofobi känslor m.m. och följde med Adam ner i en tunnel.
Dom han inte komma längre än 1! meter innan Adam ropar fladdermus och vipps så hade den krockat med Pernilla. Det var slutet på den tunnel krypningen för Pernilla.
Annars måste man säga att det fanns inga små kryp eller andra djur i tunnlarna. Dom var även torra och fina. Däremot blir det väldigt varmt och svettigt att ta sig runt då den varma luften står helt still.

Detta är de utvidgade tunnlarna!

Dagen efter tog vi Vietnam Airlines till Da Nang som ligger i mitten av Vietnam.

Den imperialistiska röd vita Coca Colan och den röd vita (och gula) kommunistiska Vietnam landslagsdräkten passar ju riktigt bra ihop!

Brilliant hotell i Da Nang.

Dagen efter bar det av ner till stranden för att kolla in vilken nivå de Vietnamesiska stränderna håller.
ÖVERALLT finns den röd gula fanan.

Man behöver inte trängas.
My Khe eller China Beach stranden som den också kallas var för övrigt den stranden som Amerikanarna badade på när dom hade permis från kriget.

Vi åkte sedan vidare halvvägs till Hue (som förr i tiden var huvudstad) till en resort som heter Vedana Lagoon. Ett mycket trevligt ställe där vi bodde i en 210 m2 stor pool villa.
Vi kunde för de ca 800 kronorna per natt också ha valt 110 m2 bungalows på pålar ute i vattnet.
Det enda som finns i närheten av resorten är en liten fiskeby så ett bättre ställe att koppla av på är svårt att hitta!

Best friends någon gång då och då!

Christian vaknade kors i taket kl 0630 en morgon med god hjälp av Adam.
Dom lånade två cyklar och begav sig iväg till den lilla byn.

Detta har Adam längtat länge efter!

Spa med Tai Chi och Yoga.

Barn stötte vi på direkt i den lilla byn.

Adam fick visa "sin" cykel.....

.....och alla fick känna på hans hår!
I Vietnam är man inte alls lika vana vid turister som t.ex. i Thailand.
C läste någonstans att Vietnam i stort sett är tvåspråkigt pga USA tiden. Det stämmer inte alls då engelska kunskaperna är MYCKET sämre än t.ex. Thailand. Det dom kan är hello och god bye.
Vietnameserna är MYCKET trevliga och vänliga och hejar glatt med ett Hello var man än möter dom.
Här kan det ibland bli stor uppståndelse när vi kommer med barnen och deras blonda hår.
Vare sig man handlar på Big C eller besöker något tempel. Men mer om det i nästa inlägg.

Vi cyklade även förbi den lokala fotbollsplanen där man spelar barfota och struntar blankt i att det ligger 2-3 cm stora stenar över hela planen som man kan trampa på!!