Svensk-Thailänska barnhemmet i Muang Mai.

  Susanne Jansson har gått igenom det värsta som kan hända en mamma. Att förlora sina barn!   Susannes döttrar Ellinor och Josefin befann sig i Thailand med sin pappa och hans nya familj för att fira jul tillsammans. Det värsta som kunde hända hände när flodvågen tsunamin drog in. I en familj på 7 personer så överlevde endast en.

Sussi och Hans for ner till Thailand som så många andra gjorde för att finna sina kära. En fruktansvärd situation. En av Sussies döttrar var de sista man fann för att kunna identifiera.

Efter denna fruktansvärda tragedi valde Sussi att lämna Sverige för gott och bosätta sig i Thailand, där hon i dag alltså jobbar aktivt med barnhemmet tillsammans med sin Hasse.
Inledningsvis hjälpte man barn och familjer drabbade av tsunamin och idag hjälper man barn och familjer drabbade av livet i största allmänhet. På barnhemmet bor barn och ungdomar, och i några fall familjer, vilka alla har fattigdom gemensamt. Hemlösa familjer, familjer som pappan har lämnat, barn som negligerats eller övergivits av sina föräldrar. Andra exempel är barn vars föräldrar är döda eller allvarligt sjuka och barn och familjer som är fattiga.

 

Under onsdagen gjorde vi en rundresa här på ön där vi bland annat besökte barnhemmet inte långt från flygplatsen.

 

En utav byggnaderna på den 7000 m2 stora tomten som uppläts av ett tempel.

Här bor i snitt ca 20 barn (har som mest varit upp emot 40), 4 volontärer, 10 thailändare, 6 hundar, fem katter samt Sussi och Hans som driver barnhemmet. 

 

Edvin testar gungan (med Gislaved däck).

 

Barnen som alla går i skolan vilket inte är självklart i Thailand.

 

Många svenska donatorer såsom Christina Scholin, Kjell Bergquist, Odd Fellow, Joe Labero m.fl.

 

Enkla förhållanden, så här bor de fantastiska volontärerna......

 

.......gäller även på toan där det är hink som gäller istället för spolknapp samt ingen sittring.

Tur att dom ej har minusgrader i detta land.

 

Barnen delar rum, två och två, eller fyra och fyra. Flickor och pojkar separat.

 

Myr E6:an gick på utsidan av väggen.

 

Volontären Sofie som visade oss runt. Här i lekrummet.

 

Barnen igen.

  

Vi skrev några rader i deras gästbok och Adam gjorde lite ritningar. 

 

 

 

Sofie, Adam, Edvin, chefen samt två utav barnen spelar uno.

 

Henrik och Sofie har en liten 1 åring. Henrik är adopterad från Thailand och jobbar nu på regeringskansliets kriscenter som bildades efter tsunamin. Befinner sig nu i Thailand under sin pappaledighet medan hustrun Sofie gör sin praktik här i sina studier till socionom. En fantastisk person att få lyssna på som hade mycket i bagaget.

 

Här står vi med ännu en fantastisk person, Hasse som öppnade sina armar för oss. Vi fick tyvärr inte tillfälle att träffa hans hustru Susanne som för tillfället befann sig i Florida på en yogautbildning. Hasse berättade att yogan har hjälpt Susanne att komma på fötter efter den tragik som hon genomlidit och nu lär hon sig alltså mera för att själv kunna lära ut. Underbara varma personer med fantastiska hjärtan. Har fått en fin kontakt med Sussie via mail, samt att vi följt henne sedan starten på barnhemmet, via deras hemsida, www.happychild.se Vi har även sett henne i Svenska Hjältar, Här Är Ditt Liv där Kjell Bergqvist var en som hedrades i ett av programmen och som är en nära vän till Sussie.

Dax att säga adjö för denna gång, och precis som Hasse sa så hoppas även vi att få träffas igen!

 

En liten klapp på kinden till rektorn.

 

På andra sidan gatan avslutade de Thailändare som har sina rötter från Kina en två veckors period då man bara äter vegetarisk mat. Killen till vänster lät sig besättas av onda andar så att alla andra skulle få vara friska och krya. Inget som var gjort för turister. Han gick runt och hade massa konstiga saker för sig. Andra saker dom gör är att sticka stora spjut genom kinderna, käka glas och gå på glödande kol. Jaja, alla sätt är bra utom de dåliga!

 

Efter detta så åkte vi till Nai Yang beach där Adam och pappa lekte plane spotters.

 

Inte riktigt som på St Maarten men nästan!

 

Kändes nästan som om man kunde röra vid planen.

 

Vi besökte även Princess Seaview (ett hotell som vi bodde på förra året) där bossen tog emot oss. Ett kärt återseende för många i personalen.

 

Vi var även i Phuket town för att prata med immigration angående visum. Det var tyvärr stängt pga public holiday. Kung nr 9 hade tydligen sin födelsedag igår om han hade levt........., vilket innebär att vi måste åka till Phuket town imorgon igen!!!!!!

 

Köttbullar med mos och lingon på Restaurang Two Chefs.

 

Håkans bar gjorde vi även en snabbvisit hos.

 

Sedan bar det av hemmåt och till kvällens Thaiboxningsträning.

 

Många intryck under dagen, så vi var bra trötta på kvällen. Vi hade kunnat sitta och prata/lyssna i flera dagar på tsunamiberättelser från Hasse och Henrik.

 

KÄRLEK

 

Pernilla

Christian

Adam

Edvin