Lite livstecken från downunder!

Kustvägen mellan Sydney och Melbourne var riktigt slingrig med branta stup ner i vattnet.

Er omtanke värmer verkligen när förfrågningar väller in och undrar hur vi mår, hur vi har det etc när det rådit bloggtorka här. Men nu kommer nog världens längsta...............

Vi fixade ju som sagt ett modem som fungerade ok i husbilen, men med lite si och så med ström så blev det ju inte tillfredsställande ändå, samt ett uruselt databatteri som håller ca en timma vid fulladdning.

Vår husbilstripp är nu till ända.Vi lämnade den i Melbourne i fredags och tog flyget tillbaka till Sydney. Tanken vart en natts övernattning här för att dagen efter flyga vidare till Nya Zeeland. Nu har vi bott här i fem dygn. Vi har haft biljett strul (allt bokas via nätet) så därför blev det några extra dagar här, då supporten hemma inte började jobba innan igår. Nu verkar det till att ha löst sig. C fick igår gå till ett internetcafé och logga in sig och vips så fungerade det igen. Några små Edvinhänder har varit på tagentbordet, vad som hänt fattar vi inte, får se om de kan hjälpa oss vidare med detta ikväll. Men om allt går som det skall så flyger vi imorgon bitti vår tid till Nya Zeeland (kl 2200 tisdag er tid). Ser halvbra ut gällande platser dock. Inte nog med det, just i vår lgh fungerar inte nätet så varje gång vi ska ut på nätet så får vi snällt ta hissen ner till receptionen. Ja datan är viktig för oss, kommunikation med er, läsa vad som händer i vida världen, boka flygbiljetter mm. Vi har nu också ett nytt telefonnummer om ni skulle behöva nå oss: +61424299384

Om vi börjar där vi slutade sist så har vi aldrig kört i så mycket tvära kurvor och branta upp och nedförsbackar. För att tillslut köra rakt fram på platt mark! Vi har ju i stort sett hållt oss utned kusten hela tiden och det har varit många fina "kodak moments". Men liksom hemma så blir gör ju sig bilderna bäst om vädret är fint. Kör man in i en nationalpark här så är det inte som hemma där man oftast kör ut efter ca en 20-30 min. Här kanske man kommer ut nästa dag. Vi såg ett vykort igår där dom hade fått plats med hela Europas alla länder på kartan av Australien! Det är MYCKET STORA avstånd.

Landskapen har skiftat från tät regnskog till gröna kullar, gula slätter till röd jord. Samt givetvis massor av hav och stränder.

Känguru har vi nog sett ett trettital ute på fälten längst vägen och som tur är så har dom hållt sig där.

Husbilen var ok men som med allt man hyr så hade den en del defekter vilket var lite störande. Hur som helst så är det precis som stugan på Furet nyttigt att man bor lite enklare ett tag så att man uppskattar alla bekvämligheter som finns i hemmet.

Om man t.ex. inte har tillgång till ström så faller familjelivet ganska fort ihop som ett korthus. Med facit i handen är vi nöjda med de nio dagarna i bilen men kommer nog att köra med vanlig bil i NZ för att sedan bo på motell. Temperaturen är ju dessutom lägre där vilket gör att det nog blir bättre att vakna upp i t.ex. en varm stuga istället för husbilen. Adam och Edvin älskade bilen och hade nog gärna sett att vi haft den kvar. Knappt ett gnällande under de 150 milen. Så fort E såg bilen gick han in och satte sig snällt i sin bilstol.

Regnskog är som namnet antyder fuktig och varm.

Gröna kullar

Platta betesmarker

Många fina vyer

Dessa lyckades hålla sig undan.

Wombats är lika hårda som grävlingar.

Låååånga lastbilar

Jorden är bra röd ibland.

Beachboy 1

wavesurfingschool

Beachboy 2

Vi kan nästan alla lekplatserna utmed kustvägen vid namn och plats.

Ny kompis med roliga bilar (som jag krocktestade genom att kasta dom).

Vi träffade åter på våra vänner kakadu(v)orna som vi matade en f.m.

Tom Adam och Edvin vågade sig på att mata efter en stund.

Vi måste verkligen ge Australien en eloge för alla deras fina parker och lekplatser som vi har betat av en efter en. Det är alltid fräsch och fint samt allt gräs överallt är alltid nyklippt! Ofta ligger de vid havet med en fantastisk utsikt. Att sitta där och se barnen leka medan allehanda vackra fåglar flyger förbi en är fantastiskt.

Adam uppe på sin och pappas våning.

Påskkärring, muslim eller kanske bara trött?

Just det, trött.

Edvin Dino Bjerborn hittade en dag bilen som han är döpt efter. Ferrari Dino efter Enzos son Dino Ferrari.

Vi stötte även på en full (dock mkt trevlig) Ryss/Australiensare som en tisdagsmorgon hade varit och köpt tre flaskor rysk vodka! Han ville att vi skulle bo i hans stora flotta villa med egen pool, badrum, flera sovrum så länge vi ville och givetvis gratis men vi tackade nej till det flotta erbjudandet. Erbjudandet vart just i den sekunden rätt lockande annars då det var mycket som strulade och vi hade kunnat spara en del slantar.

Stranden i Apollo Bay.

Trams och flams.

Åter tillbaka i Melbourne så stötte Adam ihop med två tjusiga tjejer från " the outback" på en lekplats i någon park. Flickorna förklarade som den mest självklara sak i världen varför man hade boots och cowboyhatt. För skydd mot solen samt så att vi inte blir bitna av ormar. Till skillnad från Pernilla som bara trodde att det var för utseendet så förklarade tjejerna att de så gott som dagligen stöter på ormar på sin farm. (Vi har inte sett en endaste orm i det vilda på snart tre veckor.)

Efter att ha tillbringat första halvan av dagen i parken så tog vi oss en tur i Albert park där dom körde Formel 1 några dagar tidigare. Vilket jättejobb att bygga upp och riva ner alla grejor som måste till för ett lopp. För övrigt en jättefin bana och park med yacht club i sjön.

9 sekunder långsammare än Schumachers tid var vi med husbilen men var ändå nöjda med det.

Vi sov även inne på F1 området sista natten då det inte är helt enkelt att hitta en camping inne i 3 miljoners staden Melbourne.

Man facineras lite av dessa stora städer. Som t.ex. att Sydney som har ca 5 miljoner invånare har ett mindre busstorg än lilla Borås. Men det funkar alldeles utmärkt ändå, bara lite mer trafik in och ut.

Vi skippade en tur upp på 88:e våningen i södra halvklotets högsta byggnad då Australiensarna som vanligt ville ha hutlöst betalt. 300 kr per person för att åka upp och gå ut på ett litet glasgolv som sticker ut tre meter. (I Bangkok så var detta gratis.)

Vi tog oss en tur till ytterliggare en park som heter Fitzroy park. Där kan man titta på Cooks cottage vilket var äventyraren Capten Cooks hus och som också skall vara det äldsta/första huset i Australien!?

Annars tyckte Adam att parken påminde mycket om en F1 bana och vi kan inte annat än att hålla med.

Cricket är ju som alla vet en riktig fjant "sport" och där det bara är "Aussies", Britter och Indier som bryr sig.

Deras Ethiad stadium i Melbourne rymmer 100 000 åskådare och var väl i sanningens namn lite mer imponerande än Borås Arena, Guldfågeln Arena eller vad dom nu heter.

Qantas stod för transporten tillbaks till Sydney. Första gången vi åkte med dem. Jättebra personal hade dem och vi fick de sista tre stolarna, phu! Men deras flygvärdinnekläder får nog en överkryssad geting i betyg, hemska ormskinnsliknande klänningar som inte passar på 50+ damer med bäst före datum som gick ut redan på 70/80 talet!

I ankomsthallen stod det en motorcrosscyckel vilket gjorde pojkarnas dag komplett. När vi landat kl 2130 så hade vi fortfarande inte bokat hotell vilket kanske inte är helt normalt när det gäller barnfamiljer. Detta tog lite tid då de flesta vanliga hotellrummen i Sydney kostar från1300 kr och uppåt.

Vi valde återigen Meriton Appartments vilket är skönt då det finns tvätt och torktummlare i lägenheten. Mycket bra efter en vecka i husbil.

Hej igen Sydney!

Skönt med sovrum, v-rum och kök som tillsammans är större än 5 m2!

Adam, likaså vi har av och till stor längtan efter att laga mat hemma vilket kanske inte är så konstigt. Det blir väl som oftast pasta och köttfärssås, men i alla fall. Det slår trots allt ibland restaurangbesök.

Han har handlat, fixat fin dukning, "lagat" maten och sedan tagit hand om disken vilket givetvis gör en förälder stolt.

Varsogoda

Ibland kan internetuppkopplingen vara lite si och så.

Igår så uppfyllde vi löftet om att träffa känguru, koala och alla de andra Australiensiska djuren på lite närmare håll än från bilfönstret.

Vi såg faktiskt även en koala på kustvägen mellan Sydney och Melbourne. Massor av bilar hade stannat för att skåda detta.

Wombat

Känguru finns i alla storlekar från små harar till 2 metersbjässar som man inte vill ha i vindrutan. Vi har säkert sett ett trettiotal längst vägen, turligt nog har de hållt sig ute på fälten eller i diket.

De stora kan hoppa jämfota upp till tolv meter mellan hoppen i en fart av 60 km/h. Försök ni det därhemma att hoppa jämfota i 60 km/h!

Kängurun kan även hoppa över ett tre meters staket.

Det enda de gör hela dagarna är att sitta/ligga och lata sig för att kanske röra sig lite i gryning eller skymning för att äta.

Mycket närmare än så här kommer man inte.

Stora att få i vindrutan!

Gulliga kan dom vara också.

En Emu är en strutsliknande varelse som verkar vara mycket korkade av personalens beskrivande. Ett minne som en guldfisk ungefär. Men det kan ju inte den stackars emun rå för! De spatserade fritt mellan besökarna och tyckte att Edvins stortå smakade gott (till Edvins ljudliga protester). Likaså hans napp ville de åt. En av personalen hade blivit av med sitt diamantörhänge, hon fick snällt vänta en hel dag innan det kom ut den naturliga vägen.

Hade du vågat vara här Chrille?

Många dödliga saker finns det också här.

Det samma gäller koalan som sover mellan 18-22 timmar/dygn. De äter som alla säkert vet bara eucalyptusblad. Av dessa får de bara ut ca 10% energi vilket gör att koalan dom alltid är slö och trött.

De dricker inte ens utan äter bara bladen.

(Skulle vara spännande att ge dem ett dextrosol paket)!

Annars tänker man att eucalyptusblad är ett sorts blad men det finns faktiskt över 400 olika sorter! (Snacka om värdelöst vetande.)

Annars framgår det väl av mängden bilder att koalabjörnen är lika söta och mjuka i verkligheten som på bild. Det var svårt att lämna dem igår, efter att ha tillbringat hela em med dem. Killarna hade nog gjort vad som helst för att få ta med sig en i ryggsäcken hem.

Edvin var rejält trött när han kom hem!

Eller snarare båda två.

Hej då igen Sydney. Vi ses igen om ca en vecka!

Nu har vi inte råd att stanna kvar här längre. Då får vi nog rulla ut sovsäcken som personen på bilden och sätta Adam och Edvin med varsin pappersmugg i näven.

I New Zeeland hoppas vi att vi är när ni vaknar på Onsdagsmorgonen.

För övrigt så händer det ju hur mycket som helst när man far runt så här. Allt får ju givetvis inte plats och man får ju framförallt inte med allt på bild. Häromdagen så stod vi och väntade på bussen. P frågade någon förbipasserande om vägen. Edvin ville springa iväg så C tog några steg för att hålla i honom. Då rullade vagnen iväg några meter och där kom det en blind med käpp som traskade rakt in i vagnen. Hon vände sig sedan om och gick rakt in i personen som P pratade med. Allt gick bra och den blinde personen skrattade också åt kaoset. Små roliga saker i vardagen.

Nu så spelas tydligen den fjärde och femte Tolkien filmen in i NZ, The hobbit. Vi får se om vi ser några hober, dvärgar, alver eller orcher när vi landar där. Hur som helst så verkar det vara ett väldigt vackert land. C tycker att det skall bli spännande (som aldrig fryser). P är inte lika entusiastisk. Här i Sydney har temperaturen verkligen skiftat. Grejen är att även om temperqaturen är över 20 ibland så fryser P nu, snacka om att ha aklimatiserat sig. Hon återvänder hellre till Thailand och 35-40 gradig värme!

NZ är för övrigt så långt bort från Svedala som man kan komma. (Så länge man inte vill ta båten 160 mil sydöst ut från Wellington.

Vi bloggar igen när vi har internet, ström och allt annat som skall till för att få iväg ett inlägg. Ha det gott så länge i vår värmen.