Hej vänner!
Äääääntligen några timmar med fungerande internet.
Oj vad ni måste sakna oss : ) Hela 73 personer bara igår kollade om bloggen hade uppdaterats.
Så här tycker Edvin om att internet fungerar igen, eller mestadels är det nog för att han gillar att käka vattenmelon.
Vi vill också blogga, men herregud vilken vecka.
Idag och igår surnade vi till rejält och har varit runt till guds alla människor och en Thailändare vill ju aldrig tappa ansiktet utan lovar och lovar. Men nu sedan en timma ska felet vara åtgärdat.....NOT!
Enligt vår granne, Lanta gurun Göte så måste vi gå till ägaren direkt för att något skall hända.
Vi jagade ägaren Sangthorn igår utan resultat.
Vi får väl se hur länge vi skall vänta denna gången.....Och som vanligt så händer ingenting.
Internet fungerar nu i receptionen men inte hos oss.
Ja, nu har halva restiden gått och först igår och idag har jag Pernilla legat i solstolen några timmar då det för en gångs skull varit klarblå himmel. Annars är det mest moln och dis tycker jag, och en hel del regn emellanåt.
Ja vad har då hänt de sista två veckorna som det nu blivit förutom att jag och Christian fått några ytterligare gråa hår pga datastrulet. Att kunna facetima/skypa, läsa boråstidningen mm betyder faktiskt mycket när man är långt hemifrån.
Förra fredagen drog vi till vår favoritstrand Kantiang beach och fiket Drunken Sailors medan barnen var i skolan. Lyx att bara sitta i hängmattorna och filosofera, titta på folk utan att behöva sära på två killar som retar varandra.
Same Same restaurang på Kantiang Beach.
Fotspår och inga att trängas med....
.....som sagt!
Tukken passade på att bryta ihop när vi var som längst bort givetvis.
Vi frågade då en Thailändare om det fanns någon moppeverkstad i närheten. Ni får nog åka tillbaka till Saladan (2,5 mil) för att fixa felet. Det finns ingen närmare alltså? Jo, det finns en 500 meter längre bort på vägen däråt. WHAT!!!!! Varför säger du inte det direkt då för människa!!??
Man förstår inte ibland hur dom tänker.
En del Thailändare gör verkligen vad dom kan med mycket små medel för att vi faranger skall ha det så bra här som möjligt medans andra knappt har styrfart framåt!
Samma typ av Japaner/Kineser som vi såg i värmen vid Grand Canyon. Massor med kläder för att dom inte skall bli bruna (ju vitare dom är dessto högre status!) samt paraply mot solen vilket ju är effektivt men ser lite lustigt ut.
Märkligt att vi vita vill bli så bruna som möjligt medans här är det tvärt om!
En dag anordnade skolan brännbollsturnering. Lärarna och barnen mot oss föräldrar. De gick i ett tåg ner till stranden och sjöng vinnarvisa och vart krigsmålade. Om det var det som gjorde att de vann med ett poäng eller inte det vill jag ha osagt. Till och med den yngsta deltagaren, nämligen vår Edvin deltog, och det gjorde han med bravur. Bollkänsla som han har så fick han iväg bollen med det platta racket. Det var mer än pappsen och många andra män fick som tydligen ska försöka "styla" till det och använda det runda som de bara missar på. Men kul hade vi!
Samling och genomgång.
Thailändarna höll sig som vanligt i bakgrunden och tittade förvånat på vad vi sysslade med.
I väntan på att få slå kan man ju alltid gräva ned fötterna!!
Men det kan ju vara käckt att sluta när man skall slå och inte bli helt upptagen av sina fötter.
Edvin och Melvin startklara.
Snyggt slag av både Edvin....
.....och Adam!
I fredags kom Daniel med familj till Lanta. Adam och Daniel gick ju i samma klass förra gången vi var här. Det blev ett kärt återseénde och vi har hängt mycket tillsammans med dom under helgen.
Vad som var minst lika skoj var att lillebror David tycker att det är jätteskoj att leka med Edvin också.
Vissa mornar efter att vi lämnat barnen i skolan sitter vi på Mays och Jerrys restaurang där flera i huset ofta äter frukost och man snackar i timmar. De har så mycket att berätta de som bott här på ön i flera år. Våra närmsta grannar är inne på sitt 23:e år nu. Och Jerry och hans fru May har koll på allt, så hos dem kan man få veta allt man vill och lite till : )
Ibland är det skönt att åka och ta en skön massage, varför inte i två timmar istället för en när priset är 300 bath för en timma, ca 60kr.
Sedan försöker jag promenera dagligen, och så är det dags för lunch och vips är klockan två och då ska busfröna hämtas och det är alltid olika aktiviteter som utgörs på eftermiddagarna. Boxning, pingis, volleyboll, tennis, fotboll, lek och bad på stranden mm. Visst låter våra dagar mycket ansträngande!!??
Efter 4 pass i följd så börjar Adam få kläm på det igen.
Tennis är ingen lätt sport då det är mycket Thaiming! : )
Äntligen lite solväder : )
Jo, lite ansträngande har jag det allt. Ni som känner mig väl vet ju vilken fruktansvärd ormfobi jag har. Förra säsongen vi var här så såg vi ju så enormt många och jag vet inte om det har gjort att min fobi har blivit ännu värre. Jag är livrädd och vågar knappt gå ut själv. Bara jag kommer till stranden så går det ok. Nu har vi haft turen att inte stöta på så många i år, bara tre döda och en liten levande. Men vi har fått höra dessto mer..., bla av Reine som bor här i huset. Han fattar inte vad det är i år. Varför det är så många? Är det för att det ff är lågsäsong och att det regnar så mycket. De befinner ju sig ofta i träden och iom regnet så trillar de väl ner. Jo han berättade förstår ni att i huset jämte oss där låg en orm förra veckan ovanför deras entredörr och solade sig. Ett annat grannpar här i huset tog mopeden för två veckor sedan till stranden bortanför oss. På vägen kommer en stor kobra, så stor att all trafik stannar då den nästan upptar hela vägens bredd. Fattar ni? Tänk om vi kommit just där då med tukken. Det räckte med den kobran vi såg förra året. Reine som (bor på första plan i huset, vi bor på tredje) berättade också att i våras hade han hyresgäster och när de sitter ute på den underbara balkongen försöker en orm ta sig upp. Reine hade också varit och ätit på en restaurang som heter Linguan som ligger precis här ute på gatan. Vi åt där mycket förra året, och där är liksom en uppbyggnad, som en scen. Rätt som det är så ser de en orm där men de fortsätter att äta vid sitt bord, efter ett tag ser de fyra ormar och då reste de sig och tog ett bord längre bort. Behöver jag berätta att jag bara rusat därifrån?? Dagen efter vart restaurangen stängd och de sanerade med något slags salt. Troligtvis fanns det ett ormbo i närheten. I förrgår såg barnen en orm på skolgården och igår höll Lotta på att kliva rätt på en när hon promenixade med musik i lurarna. Nä nu får det varas slut på ormsnacket, kan ju inte ta upp alla situationer här. Jobbigt är det, men jag har ju bestämt mig att min ormrädsla inte ska få stoppa mig att åka till annars helt underbara Thailand. Farligare saker på ön är ju trafiken och denguemyggan. Min ormfobi handlar inte enbart om rädsla att den ska skada mig utan att en orm är så vansinnigt äcklig, BLÄ!
Ja vad annars.......Ungarna stortrivs i skolan och det är så härligt. Edvin tycker det är jättekul att ha storebror på samma gård. De ses på raster, i matsalen och ibland är de även de äldre inne och leker hos dem samt har högläsning för de mindre barnen. I Måndags fick en stolt Adam hissa den Thailändska flaggan när vi sjöng den Thailändska nationalsången på veckans morgonsamling.
I Tisdags var barnen på besök hos Svenska kyrkan och träffade prästen Maria. De talade om kommande helger, framförallt varför vi firar Alla Helgona som främst står för dörren. De fick också tända varsitt ljus för att hedra någon död. Adam berättade att han tände ett ljus för min systers katt Miramis som de fick avlida för ett bra tag sedan.
Direkt ner på stranden efter att skolan är slut.
Gympamajjen Matte med barnen under en gympalektion.
Nästan lite väl hårda pass i den 33 gradiga värmen, dessutom i gassande solsken för ovanlighetens skull. Nä så illa är det väl inte, vädret blir allt bättre för varje dag. Den senaste veckan har det regnat mest på eftermiddagarna och/eller kvällarna.
Den dagliga eftermiddagsduschen brukar ibland ta längre tid än vanligt!!!
Lite bilder från skolan.
En kik in när barnen har samling på morgonen.
Miniröris
Uppträdande på fredagseftermiddagen.
I storebrors trygga famn.
Skolans "tigrar" slöar i värmen.
Edvin gör också "läxa" samtidigt som storebrorsan!
I Adams klass Snäckan har man som vanligt haft matte, Engelska, Thai samt i tillägg jobbat med....
.....att skapa saker samt hur....
.....forskat om Thailands djurliv.
De har jobbat jättemycket med barnkonventionen.
Samt även med lite övrigt.
Förra helgen var det en karneval för de Thailändare som härstammar från Kina.
Vegetariskt står på menyn. Sticka spjut och stänger genom kinderna.
En person blir besatt av djävulen. Allt detta för att "rena kroppen"!!
Killarna gillade när dom smällde smatterband och dansade mitt i smällandet.
Alla affärer med Kinesiskt ursprung hade dukat ut mat till paraden. Under ca en timma var alla dessa butiker stängda.
En liten bild till Ulricehamnarna Andersson som skall bo på Nakara i februari.
Här är det fortfarande ingen trängsel direkt!
Ibland börjar det regna på 2 röda! I denna pool på vår resort föll det ner en orm förra veckan. Personalen lyckades fånga den och fick tag på en bambustav för att försöka döda den. Resultatet blev att det bara sprätte till den och vips for den och landade på en bungalows veranda där det satt en herre och rensade räkor i lugna ro.
En banan tjuv.
Vi äter en del på Catfish. Mycket god mat givetvis.
Ungarna gillar fågeln som pratar med dem.
Lycka är en riktigt god milkshake!
Utflyktsbåtarna har kommit på plats.
Killarna fixar och grejar med sina motorer, putsar och fejar.
Edvin har hittat en kompis på restaurangen Black Pearl där vi äter en hel del.
Imorgon är det dax för Adam att först ha uppvisning med Poys i skolan tillsammans med klasskamraterna.
Det skulle förvåna mycket om det inte blir en sväng till indianen Paz på kvällen för lite eldshow! Förra fredagen var det öppning hos Paz/indianen. Adam körde givetvis en eldshow inför ca 80 personer. Han övade i fem minuter med sina pojs och vi sa att du kanske ska vänta lite med att uppträda, men allt satt, trots att han inte tränat sedan vi var här sist.
Sist men inte minst ett STORT GRATTIS till världens bästa kusin Oskar som fyller halvvägs till körkort idag. Hipp, hipp, hurra! Om vi lyckas ha något internet så försöker vi (jag och Christian) facetima till er runt 18.00 er tid!
Så! Tänk vad mycket om och men innan man kan publicera ett endaste blogginlägg!
Så på återseénde gott folk! Imorgon, om några dagar eller veckor, när vågar vi inte säga. Hoppas ni mår bra alla kära och nära där hemma! Har ni fortfarande en fin höst?
Kram på er!
